PTSD kan uppstå efter att ha upplevt eller bevittnat något skrämmande, överväldigande eller djupt smärtsamt. Det kan handla om en enstaka händelse eller upplevelser som pågått under lång tid. Kropp och nervsystem kan efter trauma fortsätta vara i ett beredskapsläge – som om faran fortfarande finns där – även långt efter att situationen är över.

Många som lever med PTSD upplever påträngande minnen, mardrömmar, stark oro eller en känsla av att alltid vara på vakt. Vissa undviker platser eller situationer som påminner om det som hänt. Andra känner sig avstängda eller har svårt att känna tillit och lugn. Reaktionerna kan vara intensiva och tröttande – men de är kroppens sätt att försöka skydda dig. Det är inte svaghet.

PTSD är inte något du bara borde ha kommit över. Trauma sätter sig i kroppen och sinnet på djupet, och det tar tid och rätt stöd att bearbeta. Många bär också på en skam – en känsla av att inte bli trodd, att andra inte förstår, eller att det man upplevde inte var tillräckligt allvarligt. Den skammen är förståelig – men den är inte sann.

Att söka hjälp när man bär på trauma kräver mod. Det första steget – att berätta för någon – är ofta det svåraste. Du behöver inte ha ord för allt, och du behöver inte vara redo för allt på en gång. Vi börjar där du är.

En vanlig rädsla är att bearbetningen ska göra ont – att väcka svåra minnen till liv igen. Men bearbetning behöver inte betyda att kasta sig rakt in i det svåraste. Vi arbetar alltid i din takt, på dina villkor och utifrån vad du orkar med just nu. Du bestämmer hur snabbt vi går, och du har alltid rätten att stanna upp.